Kunskapen om hjärtat har vuxit fram under lång tid. Redan på 1400-talet gjorde Leonardo da Vinci detaljerade studier av hjärtat och blodkärlen. År 1628 beskrev den engelske läkaren William Harvey hur blodcirkulationen fungerar i kroppen. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt, med milstolpar som pacemakern 1952, den första hjärttransplantationen 1967 och bypasskirurgi 1976.
Ett exempel är elektrofysiologisk ablation, en behandling av hjärtrytmrubbningar. Då förstörs små områden i hjärtvävnaden som orsakar felaktiga elektriska signaler. Nya metoder, som pulsfältsablation, gör behandlingen mer precis och kan samtidigt öka säkerheten.
Även klaffbehandlingar utvecklas snabbt. Vid aortaklaffimplantation eller klaffreparation förs en ny klaff eller ett reparationssystem in via blodkärlen, utan att bröstkorgen behöver öppnas. Det gör behandlingen möjlig för fler patienter, bland annat personer med svår förträngning i hjärtklaffen.
Utvecklingen går också framåt för så kallade kärlgraft, alltså konstgjorda eller biologiska rör som används för att reparera eller ersätta skadade blodkärl. Nya stentgraft, en typ av kärlimplantat som stöttar och förstärker kärlet inifrån, ger bättre flexibilitet och passform vid behandling av exempelvis aneurysm, en utbuktning i kärlväggen.
Mindre produkter öppnar för mindre ingrepp
En tydlig utveckling inom hjärt-kärlvård är att systemen blir mindre och samtidigt skonsammare. Många behandlingar görs i dag med kateterbaserade lösningar, där läkaren för in ett tunt instrument genom blodkärlen i stället för att öppna kroppen med traditionell kirurgi. De här systemen kombinerar ofta flera funktioner i ett och samma instrument, till exempel sensorer och teknik för att visa exakt var i hjärtat behandlingen ska göras. Det ger fler behandlingsmöjligheter, inte minst för patienter som inte kan genomgå öppen kirurgi.Ett exempel är elektrofysiologisk ablation, en behandling av hjärtrytmrubbningar. Då förstörs små områden i hjärtvävnaden som orsakar felaktiga elektriska signaler. Nya metoder, som pulsfältsablation, gör behandlingen mer precis och kan samtidigt öka säkerheten.
Även klaffbehandlingar utvecklas snabbt. Vid aortaklaffimplantation eller klaffreparation förs en ny klaff eller ett reparationssystem in via blodkärlen, utan att bröstkorgen behöver öppnas. Det gör behandlingen möjlig för fler patienter, bland annat personer med svår förträngning i hjärtklaffen.
Utvecklingen går också framåt för så kallade kärlgraft, alltså konstgjorda eller biologiska rör som används för att reparera eller ersätta skadade blodkärl. Nya stentgraft, en typ av kärlimplantat som stöttar och förstärker kärlet inifrån, ger bättre flexibilitet och passform vid behandling av exempelvis aneurysm, en utbuktning i kärlväggen.